Surgubben överlägset bäst
Och det var trevligt att se talangfulla Carina Berg igen.
Men kvällens supertalang var en sur gubbe ? i SVT.
Minns ni Totte? Det var en talande tygapa som kostade TV4 en halv miljon kronor. Men som kunde ha kostat miljoner mer.
Den talande apan höll nämligen på att krossa det över världen svinstarka formatet "Talang" i Sverige. Totte tokade till det för TV4. För vem kan ta en tävling på allvar där en handdocka tar hem segern?
Men i går stod Peppe Eng där på Talang-scenen igen. Och det märktes snart de tagit lärdom av misstagen från förra året. Programmet känns tajtare, mer välproducerat, har högre tempo.
Peppe har skalats av en aning och har mer välskrivet material att jobba med. Han har en bra bit kvar men har närmat sig sin amerikanska förlaga Regis Philbin.
Han slipper dessutom göra bakom scenen-intervjuer i år. Komikern Kodjo Akolor har plockats in och sköter den biten bra.
Men den absolut största och bästa nyheten stavas Sofia Wistam. Hon har tagit över juryarbetet från den slätstrukna systern Hedlund (som TV3 helt obegripligt värvade). Istället för mesmjäk tog Sofia kommandot direkt, är rak och har pondus, lyser med respekt och kunskap.
Sofia Wistam lyfter hela "Talang 2008".
Magnus Uggla är också på jakt efter talanger. I "Var fan är mitt band" (SVT) åker han runt Sverige med turnéledarbögen Josef och kapellmästaren Martin för att ragga upp lantismusiker till den kommande sommarturnén.
Uggla är fascinerande rolig. Han klagar, är hypokondrisk, snarstucken ("Hörde jag Mange"?), butter och jävlas med folk. Han måste vara skitjobbig att resa runt med.
Samtidigt är han alldeles underbar, det går inte att ogilla honom. Och han är född för detta medium, hela hans väsen springer genom tv-rutan och biter tittaren i arslet.
Där "Var fan är mitt band" fick mig att bubbla av glädje, kom jag ner till betydligt lugnare känslolägen under Carina Bergs nya serie "Berg flyttar in" (TV4).
Premiärprogrammet med Lasse Berghagen var mysigt, artigt och trevligt, men lyfte aldrig riktigt. Jag hade förväntat mig lite mer av en sådan talang som Carina Berg.
I kväll kollar jag om SVT:s nya frågesport "Glasklart" är lika kalkonig som den ser ut att vara på pappret.
He!
Vem trodde att Lasse Berghagen använder Skype? Stort.
Eh?
De har tryckt in så många nonsensgrejer att de knappt hinner tävla i "Postkodlotteriet".
Tv-krönika publicerad i Aftonbladet den 5 april 2008
Ny adress
Ni finner nya bloggen HÄR.
Tack för mig!
Att skriva den här bloggen har varit en mycket annorlunda resa. Jag startade för nästan tre år sedan. Den blev snabbt känd och omtalad och idag är den Sveriges i särklass största auteurblogg med upp till 10 000 besök i veckan (enligt Bloggportalen). Den anses dessutom inte längre vara en blogg, den här bloggen. Den anses vara "ett fenomen". Tänka sig, att jag har skapat ett fenomen. Det har inte alla gjort i livet.
I början kände jag stor kärlek till det här projektet. Jag såg bloggen som ett mycket intressant och många gånger hisnande experiment. Idag konstaterar jag att det finns något skevt och ganska obehagligt i den här bloggen. Att driva den ger mig ångest, det ger mig ånger, det får mig ofta att må väldigt dåligt. Bloggen har blivit ett monster och jag orkar inte ta hand om det längre.
Det finns en törst efter elakheter på nätet. Varje gång jag har skrivit något elakt om en offentlig person kan man genast känna blodtörsten bland de som kommenterar. De skrattar rått, HA HA HA, skriver att de vill ha MER MER MER och ger förslag på andra personer som de vill att jag ska vara elak mot. Det är, kort sagt, elakheter och hjärtlösheter som mina besökare vill ha.
Jag sitter här på morgonkvisten och läser igenom gamla inlägg, som en sentimental farbror, och förvånas av min egen hårdhet och kallhet. Och jag tänker: Är det verkligen jag som skrivit det där? Bloggkaraktären Lindberg har gjort sig skyldig till saker som jag själv finner motbjudande. Jag läser vad jag skrivit om kändisar och känner att jag äcklas av mig själv. Framgångarna med den här bloggen och de krav som ställs på mig höll gradvis på att göra mig till exakt den typ av nätmobbare som jag själv hatade bara för ett år sedan. Jag kan inte acceptera det. Framför allt - jag orkar inte med det. Bloggen är en spegel och jag tittar mig själv i den och konstaterar att jag inte tycker om spegelbilden av mig själv. Jag tittar på mig själv och säger högt: "Du kan dra åt helvete, Lindberg." Den karaktär jag ser i bloggspegeln är inte längre jag. Därför stänger jag ner den här bloggen nu.
Alltså. Jag återkommer ganska snart. Till dess får ni köpa Aftonbladet och läsa mina tv-krönikor. De är också ganska kul.
Hälsningar
Lindberg
Schh
Men ett litet tips...
Sätt en tusingbusing på Jan Teigen om ni får chansen. Den gamle schlagergamängen från Norge har synts svassa omkring här på redaktionen några gånger nu. Han säger inget, svarar inte på tilltal och har en stor slokhatt. En kollega tyckte sig höra honom väsa "Strömblad, gutten, Gunnar, gutten". Men det verkar konstigt tycker jag.
Lundells kulturgärning
Med en helt tom skiva har Uffe gjort en jävla kulturgärning. Jag ska genast nominera skiva 13 till en Grammis. Motivering: "Äntligen blev han tyst".
Men helt allvarligt undrar jag hur många som märkt denna skivbolagsmiss. Vem fan pallar 12 skivor Lundell - och sedan blir helt förtvivlad över att skiva 13 är blank? Hur många saknar egentligen den där 13:e skivan av brölig gubbrock?
Och hur många skivor ingår i den här jävla boxen? 25? Vad för skit fyller han med?
Nej, jag önskar fler "Skiva 13" med Lundell. En evighetslång Lundell-skiva 13 vore rena drömmen.
Dorsin spelar i annan liga
"Roliga halvtimmen är mer korrekt.
"Grotesco" spelar ju i en helt egen liga.
SVT:s humortimme är schizofren. Den första halvtimmen är en plåga och den andra en njutning.
Thomas Järvheden är den stora losern. Han skulle egentligen ha gjort ett helt annat program - ett modernt "Knesset" om humor som kunde ha blivit hur bra som helst - men tvingades istället leda SVT:s egna förslag "Stå upp". Det var ett misstag, han borde ha hoppat av.
"Stå upp" är ett slags "Har du hört den förut" - fast utan skämt. Järvheden tvingas försöka göra stå upp-material av publikens egna "knasiga" historier. Och det känns som om man hamnat på en personalbaluns med inhyrd ståuppare som tvingats på en massa dåliga storys om cheferna i företaget. Publiken i studion skrattar så de kiknar och jag funderar på om de matats med magiska svampar - för roligt är det fan inte.
"Ibland vill man så väl och så blir det så fel", säger Järvheden innan han berättar om ännu en trist ?dråplig? vardagshändelse.
Jag kan inte annat än att hålla med.
Jag förstår att Henrik Dorsin uttryckt viss skepsis mot att bli ihopbakad med Järvhedens program och det vidriga lilla Filippa Bark-haveriet "Centralskolan" under samlingsnamnet Roliga timmen.
Hans "Grotesco" spelar nämligen i en helt annan liga. Det är sketchhumor på en internationell nivå. Gårdagens tema var "Urballning". Några korta ("ETT KILO MJÖL!") och en lång sketch om situationer som ballar ur fullständigt. Det var lysande, briljant. "Grotesco" är det bästa Dorsin levererat sedan det missförstådda "Säpop" dog sotdöden.
I går var det säsongsavslutning för Kanal 5:s "Myggan". Det borde ha slutat med ett ?the end? istället för ett "to be continued".
"Myggan" är en höstens stora besvikelser - och Filip och Fredriks första stora misslyckande. Aslutningen var signifikativ. Plump och sensationsdriven. Kändisanimationerna var inte träffande, rösimitationerna inte i närheten. Ingenting var träffande, inga skämt roliga, fiffigheten saknades. Allting var platt, fåfängt och tillgjort.
Jag förstår inte att Kanal 5 väljer att göra en till säsong av "Myggan". För första gången känns Filip och Fredriks fullständiga dominans på kanalen som negativ.
I kväll kollar jag in "Slutet på historien" i SVT.
He!
"Heroes" är inne i en formtopp i TV4 just nu.
Eh?
Är det någon som är intresserad av "Top Model Sthlm" längre?
Tv-recension publicerad i Aftonbladet 29 november 2007
Vi svenskar gillar order
Någon som har en tändsticka?
Nej, den var dålig, jag vet.
DET VAR ETT SKÄMT FÖR GUDS SKULL.
Fan också...
Dagens vykort
Korvmannen
They could be superheroes
Visst, de är hjältar.
Men fotbollsstjärnorna skulle kunna var så mycket mer.
Till exempel superhjältar.
Något skrattretande inledning. Otroligt välgjort, men ändå.
Att ladda upp inför en ödesmatch med sketcher, skådespeleri och låtsasdrama är vågat, modigt - och lite väl dumdristigt.
Fotbollsfans är av hävd konservativa. Man gillar inte för mycket förändringar och modernitet. TV3 har av tradition struntat fullständigt i detta - tänk bara på hur kanalen förvandlade hockey-VM en gång i tiden.
Gårdagens uppladdningstimme inför Sverige-Lettland var dock bland det mest drastiska jag sett på denna nivå. Claes Runheim som police cheif, predikande uppdrag och ödesmättade ultimatum inför sina lakejer - det orsakade nog en hel del svordomar framför tv-apparaterna.
Samtidigt var det snyggt, genomarbetat och informativt. Det är lätt att bli kluven. Vilket ben ska man stå på?
Nymodigheterna fortsatte under sändningen. Intervjuer med spänningsmusik är för mig tveksamt. Det känns mest som ett grepp för att bygga luftslott, en konstlad dramatik.
Tre kommentatorer - en modernitet som TV3 lanserade för några månader sedan - skulle dock säkert kunna funka bra med rätt uppställning. Men med en sandpapperstorr pratkvarn utan humor (Strömblad), en klyschmästare med djup som en barnpool på Gran Canaria (Hysén), och en Gubben Gråfot som säger att Sverige spelar en underbar "one touch football" EXAKT samtidigt som tittarna får se Ljungberg spela två-touch innan passet till Källström - ja, det bildar för många fel för att ge ett rätt.
Samtidigt känns det dumt att såga människor som faktiskt försöker göra någonting nytt. Jag önskar bara att resultatet var bättre.
På Råsunda gapade läktarna halvtomma - och landslaget kunde inte förstå varför. De har inte har en tanke om att det kan bero på dem själva. Visst, efter gårdagen är de hjältar. Men de skulle kunna bli superhjältar så lätt.
För gårdagens kvalificering till EM fick landslaget tio miljoner kronor i bonus att dela på - pengar ingen av dem direkt behöver. Varför kom ingen av spelarna på att köpa upp de återstående biljetterna och dela ut dem till mindre bemedlade ungdomar? Fatta respekten och hyllningarna de skulle ha fått.
I kväll missar jag inte "Slutet på historien" i SVT.
He!
Berth Milton, vilken röra han skapat bland AIK-fansen. Riktigt förvirrande och lustig debatt i "Kvällsöppet" i TV4.
Eh?
När ska Mikael Persbrandt komma ner på jorden igen?
Tv-recension publicerad i Aftonbladet den 22/11 2007
Titta på min kompis Fredrik
November
Uggla är klar
Vårt-mannen
AIKåt
Men så dyker det upp en glad nyhet och så mår man lite bättre igen
Första dagen tillbaka
Så i dag är jag tillbaka på kontoret. Det kändes bra, faktiskt.
Men så kommer smånypen, ett efter ett.
Anne Lundberg blir julvärd på SVT.
Ann Söderlund får nytt program på Kanal 5.
Idol-Amanda och Idol-Daniel vill i intervjuer inte prata om NÅGONTING annat än deras "musik".
Och vemodet sköljer över mig som vågorna på Koh Lantas stränder.
Mer kul
I Pangbulle gjorde också Robert Gustafsson en av sina allra roligaste sketcher. Den gamla friherren Axel Båt är så inihelvete rolig.
Kolla här.
Sveriges roligaste man
Peter Apelgren, den riktigt sjuka götelaborgaren, släpps lös fullständigt. Resultatet är helt fantastiskt.
Missa inte inslaget "Jävla kärring" i det här klippet. "Vi ska reda ut hur vi ska bli av med de här jävla aporna som kallas kvinnor." Ha ha ha ha.
Kanal Lokal, hjältar! 19.00, fredagar.
Ha ha
Jeez.
Lindberg-bloggen blir bok?
Ja, den frågan måste jag ta ställning till nu. Starka viljor rycker i mig för att genomföra detta galna projekt.
Kanske blir en bra julklapp till familjen?
Men - som många av er redan påpekat - är ju det mesta här ren skit. Ska det verkligen ges ut i bokform?
Bara en störd människa skulle väl lägga 100 spänn på Lindberg-boken.
Eller?
Hur som helst, nu när vulkan.se finns så måste jag ta ställning. Men eftersom deras sajt inte funkar nu så kan jag skjuta upp beslutet lite till.
Räddningen
Sluta skriva om dessa satans lådor, tack
Alltså, vinner detta nonsens om Warhols jävla lådor Stora journalistpriset kommer jag aldrig att ta det priset på allvar igen.
Är det någon som fattar vad hela grejen handlar om? 300 knäck om lådor - som bara verkar uppröra enstaka konsthandlare.
Att denna skit ens nominerats är skrattretande.
Vrak
De gav sig ut för att leta vrak.
Jag letade förtvivlat efter en programledare.
"Vrakletarna" sprang läck, tog in vatten och sjönk som en sten.
Östersjön mår dåligt. Utanför Gotland är tydligen botten helt död. Östersjöländerna skapar krisplan.
Men i nya SVT:serien "Vrakletarna" hyllas Östersjöbotten. För i det syrefattiga vattnet trivs gamla träbåtar alldeles utmärkt.
Toppen. Alltid något.
"Vrakletarna" har fått fantastiskt mycket god publicitet inför programstarten. Världssensationerna tycks ha förföljt inspelningen. Så förväntningarna kunde inte vara annat än höga.
Inledningen var dramatisk med musik, bild och grafik som ur en någorlunda modern b-actionfilm - fast med göteborgare i rollerna.
Därefter blev allting mycket förvirrande. En manlig speakerröst börjar guida tittaren. Sen kommer en kvinnlig berättarröst in. Det visar sig vara en kvinna som också är med på båten med vrakletarna. Hon har rött burrigt hår, står mest och ser bekymrad ut. Ställer lite frågor till experterna som inte så lite påminner om Carolina Gynnings "grillning"av "Idol"-juryn. "Shit" och "Oj" och "Wow". Sen kommer den osynliga manliga speakern in igen, bara för att åter brytas av kvinnan. Vem är vem och vad har de för funktioner?
Jag kollar i tv-tidningen. Den rödburriga kvinnan heter tydligen Jonna Ulin och lanseras som "programledare". Hon säger att hon ska "guida tittarna" på båten. Hoppsan. Är det så man tänker om man springer FRÅN kameran? Om man låtsas som att tittarna över huvud taget inte existerar?
Jonna Ulin är arkeolog och har aldrig sysslat med vrakdykning tidigare. Men hon har - enligt artikeln - tagit en dykkurs nu inför "Vrakletarna". Och sen blev hennes program "Utgrävarna" en "succé" för ett par år sedan så hon har väl en upp på SVT. Hon borde dock aldrig ha mönstrat på.
Det första programmet hann knappt börja innan det tog slut och världssensationen återfunnits 150 meter under ytan. Det verkade spännande men jag förstod inte riktigt hur allt gick till. Hafsigt, ostrukturerat, förvirrande.
Och en präktig besvikelse.
I kväll missar jag inte "Idol" i TV4 och "Predikanten" i SVT. Samtidigt. På något sätt ska jag få ihop det. Det måste gå.
He!
Idén och genomförandet av "Slutet på historien" i SVT är riktigt riktigt bra.
Eh?
Var det inte lite väl mycket "Insider" över mistelreportaget i "Kalla fakta"?
Tv-recension publicerad i Aftonbladet 16 november 2007
Claes Claesson
Han heter Claes Claesson och är kock.
Mannen på bilden dök upp i vårt hem i tisdags. Med sig hade han råvaror och ett jävla glatt humör. Han sa "hej" och "tjena" - sen satte han igång och hyvla, skala, bryna och en massa andra saker. Det var ett riktigt yrväder.
Jag och Jobo var häpna över Claes Claessons färdigheter.
Under förrätten berättade han lite om sig själv. Claes var en av grundarna till den klassiska restaurangen Halvturk plus grek (eller halv grek plus turk, hur var det nu?). Han fick en massa barn och hoppade av och började undervisa kockelever. Han reser ofta, gärna till Indien. "Det är skitbilligt där, mycket billigare än där ni var", sa han med hänvisning till att vi just berättat kort om vår resa till Thailand.
Han berättade att han gör sånt här som extraknäck, för att dra in lite mer stålar till hushållet då hans fru pluggar.
Jobo fick denna upplevelse i 30-årspresent. Trerättersmiddag i sitt eget hem, lagad av ett proffs. Det var en underbar present.
Claes gav också mig lite sköna tips på hur man lagar den perfekta drajjan. Efter att man har isat glaset drar man en mit pressat skal runt glaset så att oljorna färgar av sig. Det var ett utmärkt tips.
Svingod mat lagade han också. Soppa, kött med risotto och panacotta, allt med en massa extra krussiduller och fantastiska smaker.
Själv pressade jag honom på vilka tv-kockar som han tycker är någonting att ha. Han tyckte det var en svår fråga. Sen kröp det fram att han inte tittar så mycket på tv och att det är svårt att bedöma maten när man inte kan smaka, men att Gordon Ramsey är en skön jävel. Bra smak, således.
Tack Claes Claesson. Tack för en skitfin kväll.