Kommentar
"Klas är alltid mer eller mindre sjuk. Han har ett immunförsvar som en 9 månaders bebis. Läskigt.
Från: Alex"
SVAR: Vem är det här psyket Alex?
Vänligen,
Lindberg-bloggen (Sveriges populäraste sommar-blogg)
Amy plus make
Ernst
Man ska ha en åsikt om Ernst. Kirschsteiger alltså.
Han går där barfota, målar lite på sitt torp och säger myssköna grejer rakt in i kameran.
När jag tänker på Ernst tänker jag på brunskjortor. Det är Dan Panas fel. Det var han som avslöjade Ernst farfars mörka hemlighet. Eller var det pappan som slogs på nazisternas sida? Jag minns inte riktigt.
Jag skulle dock gärna ha haft Ernst med mig de senaste tre dagarna. Som flyttgubbe. Jag är säker på att Ernst hade fått fart på mysstämningen under den vidriga flytten jag och jobo just genomlidit.
"Det här är underbara flyttkartonger att arbeta med. Se så lätt jag flyter fram", skulle Ernst säga medan han glatt lyfte in den 112 svintunga kartongen i bilen.
Eller:
"Är inte damm helt fantastiskt egentligen. Fascinerande."
Ernst, kom hem till mig på Nytorget. Det är en jävla röra här, massa kläder och saker, nästan inget utrymme. Du får helt fria händer under veckan vi är borta i New York. Du får gå loss och göra hur satans mysigt som helst i Lindberg-hemmet. Det är ju rena drömmen att ta tag i en sån här problemlya för dig. Och här är det ingen som klagar på att du går barfota, det gör jag jämt.
Eller så kan du komma efter det där fuskbygget i tv är klart. Du kan bara sitta här på soffan och vara mysig. Du har ju samma kvliteter som jag kände att Jan "Bröli" Dinkelspiel har - man vill liksom bara ta hem sig och sätta dig i ett hörn där du kan sprida glädje, trevnad och ljus i den gråa vardagen.
Eller så skiter vi i det. Du skulle förmodligen bara vilja städa hela tiden. Allt skulle behöva bli perfekt. Och tvätten skulle du inte få ta i, det finns redan en tvättpolis i Lindberg-lyan (Lindberg själv, that is). Lindberg är tvättkung, så glöm det. Dessutom vägrar jag tvätta dina ärvda brunskjortor eftersom jag hört att de ska handtvättas (alldeles för mycket jobb).
Men en annan gång kanske. Vi hörs, gubbe gubbe.
Han går där barfota, målar lite på sitt torp och säger myssköna grejer rakt in i kameran.
När jag tänker på Ernst tänker jag på brunskjortor. Det är Dan Panas fel. Det var han som avslöjade Ernst farfars mörka hemlighet. Eller var det pappan som slogs på nazisternas sida? Jag minns inte riktigt.
Jag skulle dock gärna ha haft Ernst med mig de senaste tre dagarna. Som flyttgubbe. Jag är säker på att Ernst hade fått fart på mysstämningen under den vidriga flytten jag och jobo just genomlidit.
"Det här är underbara flyttkartonger att arbeta med. Se så lätt jag flyter fram", skulle Ernst säga medan han glatt lyfte in den 112 svintunga kartongen i bilen.
Eller:
"Är inte damm helt fantastiskt egentligen. Fascinerande."
Ernst, kom hem till mig på Nytorget. Det är en jävla röra här, massa kläder och saker, nästan inget utrymme. Du får helt fria händer under veckan vi är borta i New York. Du får gå loss och göra hur satans mysigt som helst i Lindberg-hemmet. Det är ju rena drömmen att ta tag i en sån här problemlya för dig. Och här är det ingen som klagar på att du går barfota, det gör jag jämt.
Eller så kan du komma efter det där fuskbygget i tv är klart. Du kan bara sitta här på soffan och vara mysig. Du har ju samma kvliteter som jag kände att Jan "Bröli" Dinkelspiel har - man vill liksom bara ta hem sig och sätta dig i ett hörn där du kan sprida glädje, trevnad och ljus i den gråa vardagen.
Eller så skiter vi i det. Du skulle förmodligen bara vilja städa hela tiden. Allt skulle behöva bli perfekt. Och tvätten skulle du inte få ta i, det finns redan en tvättpolis i Lindberg-lyan (Lindberg själv, that is). Lindberg är tvättkung, så glöm det. Dessutom vägrar jag tvätta dina ärvda brunskjortor eftersom jag hört att de ska handtvättas (alldeles för mycket jobb).
Men en annan gång kanske. Vi hörs, gubbe gubbe.
bajs?
Jobo i bilen hem:
- Det är något som luktar illa. Det kommer liksom pustar.
Hon luktar på sina skor.
- Nej, det är inte från mig. Ja ja, skitsamma.
Det går tio minuter.
- Nej, men det luktar ju bajs.
Lindberg:
- Då är det väl jag.
- Oh fy. Din andedräkt, säger Jobo och vevar ner rutan.
Ridå.
- Det är något som luktar illa. Det kommer liksom pustar.
Hon luktar på sina skor.
- Nej, det är inte från mig. Ja ja, skitsamma.
Det går tio minuter.
- Nej, men det luktar ju bajs.
Lindberg:
- Då är det väl jag.
- Oh fy. Din andedräkt, säger Jobo och vevar ner rutan.
Ridå.
Grill
Så har en vecka av semestern gått.
En vecka av lugn och ro, en vecka att stressa av.
Min huvudsakliga syssla: grill. Fånigt? Kanske. Typiskt gubbigt? Jajamen. Men allt det där kuvas av lusten att grilla skiten ur grisbiffar, köttstycken av kossan och kyckling (jobo har fått kylling vareviga dag). Det är nåt med elden kanske. Eller den chilenska tändningen (tack, Madde, för den lilla lärdomen som jag imponerat på gäster och släkt med).
Så grillen alltså. Det är vid den jag har stått, det är där jag relaxat.
Nu blir det ingen mer grill på ett tag. Nu väntar en veckas flyttjobb. Jobos lya måste packas ihop, städas och avyttras. Vi har båda extrem ångest för detta - kanske lite väl mycket med tanke på att det tunga jobbet kommer att skötas av proffs.
Sen på torsdag - off to New York. Där det tydligen är värmebölja. 30 grader varmt och 100 procents luftfuktighet. Svett i Bjurre-mannens soffa. Att först grillas i central park och sen ångkokas på Manattans alla gator.
Nu håller jag tummarna för att Lindberg får kylas av i Lettermans kylskåps-theatre.
Det vore en nåd att stilla bedja om.
En vecka av lugn och ro, en vecka att stressa av.
Min huvudsakliga syssla: grill. Fånigt? Kanske. Typiskt gubbigt? Jajamen. Men allt det där kuvas av lusten att grilla skiten ur grisbiffar, köttstycken av kossan och kyckling (jobo har fått kylling vareviga dag). Det är nåt med elden kanske. Eller den chilenska tändningen (tack, Madde, för den lilla lärdomen som jag imponerat på gäster och släkt med).
Så grillen alltså. Det är vid den jag har stått, det är där jag relaxat.
Nu blir det ingen mer grill på ett tag. Nu väntar en veckas flyttjobb. Jobos lya måste packas ihop, städas och avyttras. Vi har båda extrem ångest för detta - kanske lite väl mycket med tanke på att det tunga jobbet kommer att skötas av proffs.
Sen på torsdag - off to New York. Där det tydligen är värmebölja. 30 grader varmt och 100 procents luftfuktighet. Svett i Bjurre-mannens soffa. Att först grillas i central park och sen ångkokas på Manattans alla gator.
Nu håller jag tummarna för att Lindberg får kylas av i Lettermans kylskåps-theatre.
Det vore en nåd att stilla bedja om.
Turbulens
Jag har suttit på ett plan med den värsta turbulens som kan tänkas. Det kallas klarluftsturbulens och kan inte skådas på radarn. Det slår till plötsligt, utan förvarning. Planet skönk, i mitt fall, flera hundra meter rakt ner. Drinkvagnar och mat flög över hela planet, väskor föll ner från hatthyllorna, passagerare skrek för sitt liv, jag bad en bön för mitt.
Detta hände för bara ett halvår sen, jag är fortfarande skakad.
Klarluftsturbulensen slog till mot min arbetsplats i dag. Jag var inte där. Tack gode gud för det. Jag är på semester och fick larmrapporter hela dagen och med tiden växte känslan av tacksamhet att jag inte var på redaktionen. Turbulensen kunde inte skådas på radarn - polisrazzior kan sällan det. Trots tidigare barnporrhärvor (bara en vecka sen - fast på frilansbasis) kom detta från ingenstans. Det är svårt att fatta att det är sant.
Jag vet inte hur mycket som är lämpligt att säga om det som har hänt. Jag förstår dock att detta inte är något att raljera eller göra sig lustig över.
Jag kan bara konstatera att jag trots allt är stolt över mina chefer. De har agerat rakryggat och korrekt, insett allvaret och tagit smällen utan att försöka dölja eller gömma undan. Det är stort i stundens allvar.
Nu ber jag för kollegan vars liv är förstört. Jag ber för kollegans anhöriga. Jag ber för mina arbetskamrater. Jag ber framför allt för alla utsatta barn och alla deras familjer.
I dag har klarluftsturbulensen skakat om mig och många andra och det rejält. En åktur som denna får en att må väldigt illa.
Och skakandet lär fortsätta ett bra tag framöver.
Detta hände för bara ett halvår sen, jag är fortfarande skakad.
Klarluftsturbulensen slog till mot min arbetsplats i dag. Jag var inte där. Tack gode gud för det. Jag är på semester och fick larmrapporter hela dagen och med tiden växte känslan av tacksamhet att jag inte var på redaktionen. Turbulensen kunde inte skådas på radarn - polisrazzior kan sällan det. Trots tidigare barnporrhärvor (bara en vecka sen - fast på frilansbasis) kom detta från ingenstans. Det är svårt att fatta att det är sant.
Jag vet inte hur mycket som är lämpligt att säga om det som har hänt. Jag förstår dock att detta inte är något att raljera eller göra sig lustig över.
Jag kan bara konstatera att jag trots allt är stolt över mina chefer. De har agerat rakryggat och korrekt, insett allvaret och tagit smällen utan att försöka dölja eller gömma undan. Det är stort i stundens allvar.
Nu ber jag för kollegan vars liv är förstört. Jag ber för kollegans anhöriga. Jag ber för mina arbetskamrater. Jag ber framför allt för alla utsatta barn och alla deras familjer.
I dag har klarluftsturbulensen skakat om mig och många andra och det rejält. En åktur som denna får en att må väldigt illa.
Och skakandet lär fortsätta ett bra tag framöver.
Syster Jebsch flyttar in i huset, sommar
Fredag:
Jebsch: "Jag kan skjutsa ut er till landet, jag ska själv ut i morgon:"
Lindberg: "Kanon!"
Lördag:
Jebsch: "Nu kan vi åka. Men bilen är full. Det är bara åtta svintunga lådor som måste bäras upp fem trappor, du vet jag bor högst upp i ditt hus där det inte finns nån hiss".
Lindberg: "Ehhh. Okej, fint. Då kör vi direkt".
Jebsch: "Tar max en kvart".
Jebsch: "Jag kan skjutsa ut er till landet, jag ska själv ut i morgon:"
Lindberg: "Kanon!"
Lördag:
Jebsch: "Nu kan vi åka. Men bilen är full. Det är bara åtta svintunga lådor som måste bäras upp fem trappor, du vet jag bor högst upp i ditt hus där det inte finns nån hiss".
Lindberg: "Ehhh. Okej, fint. Då kör vi direkt".
Jebsch: "Tar max en kvart".
Sommar-mode
Hann inte in till Åkersberga för att slå till med årets impulsköp (STRÅHATT!!!), så i dag fick jag nöja mig, oh well, med att ha på mig detta:
1. Svarta shorts, badmodell. Okänt märke.
2. Svarta overall-brallor, Adidas.
3. Piké-tröja, Fred Perry (good copy), vit med rutor.
4. Flipp-flopps, svarta, okänt märke.
5. Solbrillor, Gucci (good copy).
Är jag snygg eller är jag snygg?
1. Svarta shorts, badmodell. Okänt märke.
2. Svarta overall-brallor, Adidas.
3. Piké-tröja, Fred Perry (good copy), vit med rutor.
4. Flipp-flopps, svarta, okänt märke.
5. Solbrillor, Gucci (good copy).
Är jag snygg eller är jag snygg?
Grillsås
1. Två burk creme fraiche.
2. Tre pressade vitlöksklyftor.
3. Två dryga skedar Sambal.
4. Fyra matskedar chilisås.
(Saknar ni mat-bloggen?)
2. Tre pressade vitlöksklyftor.
3. Två dryga skedar Sambal.
4. Fyra matskedar chilisås.
(Saknar ni mat-bloggen?)
Sommarlov
Nu kanske ni sitter där i stugorna och undrar vad Lindberg har tagit vägen.
Sluta upp med det, jag är ju här. Lindberg tar inte sommarlov, Lindberg ligger bara i vassen som en gädda, alltid beredd att hugga.
Okej, planen är denna:
En vecka i sommarstugan.
En vecka flytta ur Jobos lya.
En vecka New York (bo hos Bjurremannen - det blir ett äventyr att berätta om).
En vecka norrland.
En vecka övrigt.
Således fem veckors semester. Vem av er töntar kan ståta med det? Jag lovar dock att berätta om alla sköna händelser som händer med ganska dagliga uppdateringar här på Lindberg-bloggen.
Det senaste är dock att Farmor kommit. Men Farmor heter numera Chili. Som tidningen. Som rapparn i TLC. Som Palmer i Get shorty. Namnet kom chockartat slumpmässigt efter att namn som Greta, Farmor och Soda inte lyckats ena familjen Lindberg. Plötsligt kläckte då den mamma Lindberg namnet Chile efter konceptet "Ja, vad är det nu vi har ätit till middag, det kanske finns ett uppslag där". Min specialsås till grillat kött innehåller olika delar creme fraiche, sambal, vitlök - och chilisås. Hence - CHILI.
Den lilla rackaren är lika satans gosig som alla förhoppningar. Chili, rackare. Med bett i.
Vädret är annars som värsta augusti. Jag har bränt näsan (chiliröd). Vädret inbjuder till extrem slapphet. I dag har vi följt det exakta 12-stegsprogrammet för perfekt semester:
1. Gå upp.
2. Äta frukost.
3. Cykla och hämta DN.
4. Dricka kaffe.
5. Läsa bok.
6. Vila eftermiddag.
7. Promenad (fem minuter) till lilla båtmacken för inhandling av kvällstidningar.
8. Solning plus läsning.
9. Vila (Baden-Baden).
10. Middag.
11. Frivillig aktivitet (läsning/tv-tittning)
12. Sömn.
Nu: dags att ladda för ny skön dag med en natt i total tystnad.
Sluta upp med det, jag är ju här. Lindberg tar inte sommarlov, Lindberg ligger bara i vassen som en gädda, alltid beredd att hugga.
Okej, planen är denna:
En vecka i sommarstugan.
En vecka flytta ur Jobos lya.
En vecka New York (bo hos Bjurremannen - det blir ett äventyr att berätta om).
En vecka norrland.
En vecka övrigt.
Således fem veckors semester. Vem av er töntar kan ståta med det? Jag lovar dock att berätta om alla sköna händelser som händer med ganska dagliga uppdateringar här på Lindberg-bloggen.
Det senaste är dock att Farmor kommit. Men Farmor heter numera Chili. Som tidningen. Som rapparn i TLC. Som Palmer i Get shorty. Namnet kom chockartat slumpmässigt efter att namn som Greta, Farmor och Soda inte lyckats ena familjen Lindberg. Plötsligt kläckte då den mamma Lindberg namnet Chile efter konceptet "Ja, vad är det nu vi har ätit till middag, det kanske finns ett uppslag där". Min specialsås till grillat kött innehåller olika delar creme fraiche, sambal, vitlök - och chilisås. Hence - CHILI.
Den lilla rackaren är lika satans gosig som alla förhoppningar. Chili, rackare. Med bett i.
Vädret är annars som värsta augusti. Jag har bränt näsan (chiliröd). Vädret inbjuder till extrem slapphet. I dag har vi följt det exakta 12-stegsprogrammet för perfekt semester:
1. Gå upp.
2. Äta frukost.
3. Cykla och hämta DN.
4. Dricka kaffe.
5. Läsa bok.
6. Vila eftermiddag.
7. Promenad (fem minuter) till lilla båtmacken för inhandling av kvällstidningar.
8. Solning plus läsning.
9. Vila (Baden-Baden).
10. Middag.
11. Frivillig aktivitet (läsning/tv-tittning)
12. Sömn.
Nu: dags att ladda för ny skön dag med en natt i total tystnad.
Sopigt
Lindberg-bloggen har nu ynglat av sig till Aftonbladets dagstidning.
I dagens tidning kan ni läsa en krönika signerad Lindberg.
Här är länken: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,661096,00.html
I dagens tidning kan ni läsa en krönika signerad Lindberg.
Här är länken: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,661096,00.html
Mats Hård avslöjad
Det har länge spekulerats i vem som ligger bakom blogg-pseudonymen Mats Hård.
Nu kan Lindberg-bloggen avslöja vem det faktiskt är som skriver dessa finurliga fotbolls- och otrohetstexter på "Konsten att förlora". (Ett nästan lika stort avslöjande som när tidningen Södersvepet avslöjade att rapparen Petters efternamn är "Södergök".)
Inte Bank, inte Niva, verkligen inte "Dillen".
Det är i själva verket Lennart Koskinen, biskop i Visby, som är Mats Hård.
Så nu vet ni.
Nu kan Lindberg-bloggen avslöja vem det faktiskt är som skriver dessa finurliga fotbolls- och otrohetstexter på "Konsten att förlora". (Ett nästan lika stort avslöjande som när tidningen Södersvepet avslöjade att rapparen Petters efternamn är "Södergök".)
Inte Bank, inte Niva, verkligen inte "Dillen".
Det är i själva verket Lennart Koskinen, biskop i Visby, som är Mats Hård.
Så nu vet ni.
Vinnaren avslöjad!
10 000-besökaren är nu avslöjad.
Grattis säger Lindberg-bloggen till den flitiga besökaren som på ett snyggt sätt surfade in som nummer 10 000.
Vinnaren är... Lennart Koskinen, 60 år, präst och teolog, Visby.
Priset är världens största negerboll.
Grattis Lennart, önskar Lindberg-bloggen.
Grattis säger Lindberg-bloggen till den flitiga besökaren som på ett snyggt sätt surfade in som nummer 10 000.
Vinnaren är... Lennart Koskinen, 60 år, präst och teolog, Visby.
Priset är världens största negerboll.
Grattis Lennart, önskar Lindberg-bloggen.
10 000 besök!
Lindberg-bloggen startades som en indie-blogg för de närmast sörjande.
I dag, några få veckor efter starten, har bloggen haft över 10 000 besök.
Sjukt.
Lindberg-bloggen vill säga grattis till den 10 000:e besökaren och som utlovat blir det ett stort, maffigt pris till vinnaren, som avslöjas inom kort.
I dag, några få veckor efter starten, har bloggen haft över 10 000 besök.
Sjukt.
Lindberg-bloggen vill säga grattis till den 10 000:e besökaren och som utlovat blir det ett stort, maffigt pris till vinnaren, som avslöjas inom kort.
Jobo-mode
I dag har Jobo haft fem uppsättningar kläder på sig.
Alla av yppersta klass och stil, erfar Lindberg-bloggen.
Enligt uppgift bar hon dessa kombinationer:
1. Solglasögon, Gucci. Benvit topp från Benetton. Svart kjol med volanger, Gina Tricot. Bruna boots i skinn. Väska, Luis Vuitton.
2. Löshår, blont. Glasögon, Chanel. Topp med fjärilar, Killah. Röda byxor, Killah. Gula skor med kilklack, second hand.
3. Löshår, blont. Vit topp, Miss Sixty. Jeans, Zara. Gula skor med kilklack ("gjorde jävligt ont").
4. Löshår, blont. Randig stickad tröja, Miss Sixty. Rosa kjol, Religion. Bruna strumpbyxor, Lindex. Beiga boots, Nilson.
5. Som 1, minus glasögon, plus vit virkad poncho, Studio.
Jakt-mode
Allt man kan önska sig i livet
Ni känner till Annika Östberg. Den svenska tjejen som knarkade sjukt i USA, hamnade i dåligheter med en bad man, åkte på en stöldräd genom sydstaterna och som laddade om vapnet så att snubben kunde skjuta ihjäl en snut i California.
Just det, den Annika Östberg.
Nu har hon suttit på kåken i typ 30 år och får avslag på varje resningsansökan innan hon hunnit säga tjack.
Hon intervjuades i DN häromdagen och råkade kläcka en riktigt bra sak.
Hon fick frågan vad hon nu vill med livet. Svaret - så kristallklart:
"Allt jag vill ha är peace of mind och en röd liten stuga på landet."
Jackpot, för fan. Där har vi ju kvintessensen på vad alla människor EGENTLIGEN är ute efter i livet. Allt man behöver.
Vem som helst skulle ha det sjukt bra med peace of mind i den röda lilla stugan i skogsbrynet. Perspektiv, damer och herrar. Fred i sinnet och stuga - allt annat är fåfänga, idiotisk egoism och storhetsvansinne.
Och som pricken över i:et - om exakt fyra dagar kommer Lindberg att sitta utan för den röda lilla stugan, på den lilla ön i skärgården, i en solstol, med p1 skvalpande i bakgrunden och en god bok i knäet. Enda lilla konflikten i hjärnan handlar om det ska bli gris eller ko på grillen till middag.
I övrigt - peace of mind.
Just det, den Annika Östberg.
Nu har hon suttit på kåken i typ 30 år och får avslag på varje resningsansökan innan hon hunnit säga tjack.
Hon intervjuades i DN häromdagen och råkade kläcka en riktigt bra sak.
Hon fick frågan vad hon nu vill med livet. Svaret - så kristallklart:
"Allt jag vill ha är peace of mind och en röd liten stuga på landet."
Jackpot, för fan. Där har vi ju kvintessensen på vad alla människor EGENTLIGEN är ute efter i livet. Allt man behöver.
Vem som helst skulle ha det sjukt bra med peace of mind i den röda lilla stugan i skogsbrynet. Perspektiv, damer och herrar. Fred i sinnet och stuga - allt annat är fåfänga, idiotisk egoism och storhetsvansinne.
Och som pricken över i:et - om exakt fyra dagar kommer Lindberg att sitta utan för den röda lilla stugan, på den lilla ön i skärgården, i en solstol, med p1 skvalpande i bakgrunden och en god bok i knäet. Enda lilla konflikten i hjärnan handlar om det ska bli gris eller ko på grillen till middag.
I övrigt - peace of mind.
MEJL
LINDBERG-bloggen har fått ett mejl:
"Du har fått en kommentar till inlägget: Varför blogg?
click to try skrev:
Please check out some information dedicated to click to try <http://www.sy-casino.com/online-casino.html> click to try http://www.sy-casino.com/online-casino.html ... Thanks!!! "
SVAR: Hej Click to try. Kul att även du läser Lindberg-bloggen. Jag förstår dock inte varför ditt inlägg endast handlar om nån casino-grej. Vad har det med mitt inlägg "Varför blogg" att göra?
Snälla, konkretisera.
Vänligast,
Lindberg-bloggen
"Du har fått en kommentar till inlägget: Varför blogg?
click to try skrev:
Please check out some information dedicated to click to try <http://www.sy-casino.com/online-casino.html> click to try http://www.sy-casino.com/online-casino.html ... Thanks!!! "
SVAR: Hej Click to try. Kul att även du läser Lindberg-bloggen. Jag förstår dock inte varför ditt inlägg endast handlar om nån casino-grej. Vad har det med mitt inlägg "Varför blogg" att göra?
Snälla, konkretisera.
Vänligast,
Lindberg-bloggen
Nöjes-sjukan
Lindberg: "Kolla bilen. Seru dekalen - 'Swarovski'. Töntar, de har snott Jarowski-namnet typ rakt av."
Jobo: "Du, Swarowski är världens ledande juvelare. Har funnits i flera hundra år."
Lindberg: "Öhhh. Ehhh. Ah, pesis. Just det. Skoja bara."
Jobo: "Du, Swarowski är världens ledande juvelare. Har funnits i flera hundra år."
Lindberg: "Öhhh. Ehhh. Ah, pesis. Just det. Skoja bara."
Dumdumdudidum..dödumdumdumdum
Grattis Sverige. Nu har Lindberg-bloggen öppnat på följande arbetsplatser:
Titan
Expressen
SVT
Helenelundskolan
PriceWaterhouseCooper
Dramaten
JMK
Stureplan
Nagelcompaniet
Välkommen allihopa.
Såg att Expressen rekordökar - med 200 exemplar denna månad jämfört med förra året.
Grattis. Lindberg-bloggen ökar med nästan 9000 besök. Det betyder 9000 procent! (ehh?)
Rekordökning, någon?
Lindberg-bloggen - nu med mode
Efter många brainstormningar och mycket angst kan Lindberg-bloggen nu meddela följande:
Mat-bloggen är ett minne blott. Lindberg-bloggen är numera en mode-blogg.
Orsakerna till detta totala innehållsbyte är många. Men framför allt beror det på Fredag-Ebbas och Klick-Sofis extrema succé och fruktansvärda genomslag.
Lindberg-bloggen inser att man måste vara snabbfotat och hänga med tåget.
- Mat-bloggen känns så 2004 och pengarna flyter nu in i mode-journalistiken. Där finns läsarna och kulorna helt enkelt, säger Lindberg-bloggen.
Första riktigt stora knäcket på nya mode-bloggen blir ett stort test av lipgloss till helgen. Välkommen att fortsätta - och åter-upptäcka - Lindberg-bloggen, Mode-editionen.
Mat-bloggen är ett minne blott. Lindberg-bloggen är numera en mode-blogg.
Orsakerna till detta totala innehållsbyte är många. Men framför allt beror det på Fredag-Ebbas och Klick-Sofis extrema succé och fruktansvärda genomslag.
Lindberg-bloggen inser att man måste vara snabbfotat och hänga med tåget.
- Mat-bloggen känns så 2004 och pengarna flyter nu in i mode-journalistiken. Där finns läsarna och kulorna helt enkelt, säger Lindberg-bloggen.
Första riktigt stora knäcket på nya mode-bloggen blir ett stort test av lipgloss till helgen. Välkommen att fortsätta - och åter-upptäcka - Lindberg-bloggen, Mode-editionen.
freekatie
Fantomen i huvudet
Say you love me
every
waking moment,
turn my head
with talk of summertime . . .
Fantomen. På operan.
Vilket satans psyko. En riktigt vriden kille lever i kloakerna under en opera. Han är ett så kallat "freak".
Han rövar med en ung, snygg tjej som sjunger som en älva genom att lura henne att han är hennes döda farsa. Hon är så blåst att hon tror på detta. Sen blir Fantomen bara sjukare och sjukare, mördar en massa människor och skakar av svartsjuka och lust. Psyko.
Jag såg denna pekoral till film för fyra år sedan. Dagar menar jag. Tre plus - tyckte jag då. Mest för musiken och bilderna. Absolut inte för storyn.
I dag skulle jag ge min tumme för att inte ha sett den där rullen.
" Say you need me
with you,
now and always . . .
promise me that all
you say is true -
that's all I ask
of you . . ."
Jag blir tokig. Dygnet runt i min hjärna: "Say you love me...". På repeat. Denna okristliga refräng vevas om och om igen, varje vaken sekund. Till och med i sömnen.
I fyra dagar. Jag har aldrig någonsin varit med om något liknande.
Jag kan inte somna på kvällen. Christine sjunger, jag vrider mig i lakanen. Jag börjar försöka tänka på nåon annan låt, typ "Imse vimse spindel". Då ROPAR Christine "Say you love me!" och jag ger mig.
Första saken i huvudet när jag vaknar? Vad tror du? Då har redan Christine sjungit sin refräng i en halvtimme.
"Say you love me
every
waking moment,
turn my head
with talk of summertime . . .
Nu sitter jag här om mumlar. Jobo blir galen när jag visslar dängan om och om igen. Den satan börjar nu gräva sig in även i hennes hjärnbalk. I går sa hon när hon märkte att jag inte kunde sova: "Vissa personer räknar får, vissa räknar Fantomer".
Hur länge ska denna tortyr hålla i gång? När ska Christine inse att psykot är just ett psyko och ingen "farlig, lite spännande typ"?
Kan inte Fantomen inse att han är en loser och för evigt försvinna ur mitt huvud?
Eller har psykot skapat ett nytt psyko. Är psyk-grejen smittsam? Var det egentligen musiken som knäckte Fantomen? Vem var det som spelade Fantomen i Sverige när den gick? Var det inte Mikael nånting, han i "Rederiet"?
Om jag skjuter honom, kommer Christine att tystna i mitt huvud då? Kan jag röva bort Micke till några katakomber i Stockholm? Finns det såna under Stockholms-operan? Nån som vet?
Raol, var är du? Jag älskar dig. Rädda mig.
"Say you'll share with
me one
love, one lifetime . . .
say the word
and I will follow you . . .
ALLIHOPA NU:
Share each day with
me, each
night, each morning . . ."
every
waking moment,
turn my head
with talk of summertime . . .
Fantomen. På operan.
Vilket satans psyko. En riktigt vriden kille lever i kloakerna under en opera. Han är ett så kallat "freak".
Han rövar med en ung, snygg tjej som sjunger som en älva genom att lura henne att han är hennes döda farsa. Hon är så blåst att hon tror på detta. Sen blir Fantomen bara sjukare och sjukare, mördar en massa människor och skakar av svartsjuka och lust. Psyko.
Jag såg denna pekoral till film för fyra år sedan. Dagar menar jag. Tre plus - tyckte jag då. Mest för musiken och bilderna. Absolut inte för storyn.
I dag skulle jag ge min tumme för att inte ha sett den där rullen.
" Say you need me
with you,
now and always . . .
promise me that all
you say is true -
that's all I ask
of you . . ."
Jag blir tokig. Dygnet runt i min hjärna: "Say you love me...". På repeat. Denna okristliga refräng vevas om och om igen, varje vaken sekund. Till och med i sömnen.
I fyra dagar. Jag har aldrig någonsin varit med om något liknande.
Jag kan inte somna på kvällen. Christine sjunger, jag vrider mig i lakanen. Jag börjar försöka tänka på nåon annan låt, typ "Imse vimse spindel". Då ROPAR Christine "Say you love me!" och jag ger mig.
Första saken i huvudet när jag vaknar? Vad tror du? Då har redan Christine sjungit sin refräng i en halvtimme.
"Say you love me
every
waking moment,
turn my head
with talk of summertime . . .
Nu sitter jag här om mumlar. Jobo blir galen när jag visslar dängan om och om igen. Den satan börjar nu gräva sig in även i hennes hjärnbalk. I går sa hon när hon märkte att jag inte kunde sova: "Vissa personer räknar får, vissa räknar Fantomer".
Hur länge ska denna tortyr hålla i gång? När ska Christine inse att psykot är just ett psyko och ingen "farlig, lite spännande typ"?
Kan inte Fantomen inse att han är en loser och för evigt försvinna ur mitt huvud?
Eller har psykot skapat ett nytt psyko. Är psyk-grejen smittsam? Var det egentligen musiken som knäckte Fantomen? Vem var det som spelade Fantomen i Sverige när den gick? Var det inte Mikael nånting, han i "Rederiet"?
Om jag skjuter honom, kommer Christine att tystna i mitt huvud då? Kan jag röva bort Micke till några katakomber i Stockholm? Finns det såna under Stockholms-operan? Nån som vet?
Raol, var är du? Jag älskar dig. Rädda mig.
"Say you'll share with
me one
love, one lifetime . . .
say the word
and I will follow you . . .
ALLIHOPA NU:
Share each day with
me, each
night, each morning . . ."
Cronan 2
Det var för övrigt Johan Croneman som nyligen skrev denna härliga klyscha:
"Ska du bara se en film i år, se Kung-Fu Hustle."
Ha ha, Cronis. Hoppas att du var ironisk - annars är du en idiot.
Alla vet ju att om någon bara ska se en enda film på ett helt år (video, dvs, bio, tv - kom i gen) - då ska man fan inte släppas in i en biosalong. Då är man inte värdig.
"Ska du bara se en film i år, se Kung-Fu Hustle."
Ha ha, Cronis. Hoppas att du var ironisk - annars är du en idiot.
Alla vet ju att om någon bara ska se en enda film på ett helt år (video, dvs, bio, tv - kom i gen) - då ska man fan inte släppas in i en biosalong. Då är man inte värdig.
Skrattfest
Översätt och säg dom här orden på engelska lite snabbt:
Köp
hav
stol
tio.
Fy fan vad roligt jag dör.
Köp
hav
stol
tio.
Fy fan vad roligt jag dör.
MEJL
FRÅN JONJON:
"Tack Klas för att du förgyllde min och Mats fest i helgen! Det är alltid lika trevligt att ha dig i närheten din buse. Tack för vinkärlet - det är en mycket vacker och bra sak det där! Hälsa Josefine också och tacka så mycket.
Kram/Johan"
SVAR: Tack själv, gubbegubbe. Vi hade det supertrevligt och det var verkligen en najs fest.
Kul att du gillade vingrejen, Jobo har en sån och vi dekanterar vin så fort vi får chansen nuförtin. Det blir göttare så.
Puss.
Lindberg
"Tack Klas för att du förgyllde min och Mats fest i helgen! Det är alltid lika trevligt att ha dig i närheten din buse. Tack för vinkärlet - det är en mycket vacker och bra sak det där! Hälsa Josefine också och tacka så mycket.
Kram/Johan"
SVAR: Tack själv, gubbegubbe. Vi hade det supertrevligt och det var verkligen en najs fest.
Kul att du gillade vingrejen, Jobo har en sån och vi dekanterar vin så fort vi får chansen nuförtin. Det blir göttare så.
Puss.
Lindberg
Öppet brev till DN:s Johan Croneman
Johan Croneman. Min vän. Du får oförtjänt mycket skit just nu. Din stackare, jag lider med dig.
Du har hamnat i ett bråk som ingen riktigt förstår. Ett bloggbråk, där du står på ena sidan och ett dussin galna bloggare på den andra. Det är knappast rättvist. För du har ju så vettiga poänger.
I dagens fina nummer av tidningen "DN" försöker du återigen (det är väl tredje gången) skjuta bloggarna i sank. Den onde Virtanen, den fule Cavling, elakingen Linna, felstavaren Per Svensson - alla ger du en nypa ovett. Det gör du ju helt rätt i. Jag är på din sida här. Vilka är dom att bre ut sig så jävulskt på webben? Jag håller med dig om att man lider när man läser deras helt ogenomtänkta skittexter som inte innehåller ett spår av eftertanke.
Det är ju precis som du skriver i din fina tvåspaltare på sidan 5 - hur i helvete kan Linna skriva något hon bara har känt, inte tänkt? Särskilt när du sitter där på en av de finaste tidningarna i universum och tänker så det knakar hela dagarna? Ska det vara tillåtet? Du tycker inte det. Jag tycker inte det. Man blir förbannad när man sitter här och tänker på denna skandal, denna nedsmutsning av journalistiken.
Men det är skönt att du har någonstans att breda ut dig på, Cronan. Nu tycker jag att du och vi alla andra som är på din sida i bloggkriget gör gemensam sak och sänker dom där äckliga och omdömeslösa bloggarna. Vi lyder Per Svenssons kommentar, som du skriver var ett av de "bästa och mest vältänkta inläggen i svensk kulturdebatt de senaste tre decennierna": vi slutar att läsa.
Bloggar är jävulens påfund, det tror jag att alla kan hålla med oss om. Se på Skugge. Hon har ju totalt gått ner sig i bloggträsket. Hon skiter uppenbart i ungarna för att sitta där och kasta ut dynga i cyberspace. Till vilken nytta? Det är, som du skriver, ändå bara lögner och krypskytte. Särskilt mot stackars dig. Du som aldrig gjort en fluga förnär.
Därför smärtar det mig särskilt när du skriver att Viggo lämnat ut din frus namn på sin blogg. Det är ju förihelvete fruktansvärt. Att du ens orkar jobba vidare i denna smutskampanj mot din familj är grymt starkt. Ditt psyke måste vara gjort av ren granit.
Så håll huvudet högt, Cronis. En dag visar det sig att du hade rätt och alla jävla felstavande bloggare fel.
Oj, vad jag längtar till den dagen. Då kan du stå och räcka långnäsa åt alla idioter som inte lyssnat.
Så stå pall. Kom ihåg att "DN" är en institution som aldrig kommer att försvinna och där är det du som är kung. Och finare tidning - eller redaktion (KULTUREN!) - finns ju inte.
Må bloggarna ruttna i helvetet när du firar dina framtida triumfer.
Och minns att du finns i mina tankar.
Högaktligen,
Din vän,
Lindberg-bloggen
Du har hamnat i ett bråk som ingen riktigt förstår. Ett bloggbråk, där du står på ena sidan och ett dussin galna bloggare på den andra. Det är knappast rättvist. För du har ju så vettiga poänger.
I dagens fina nummer av tidningen "DN" försöker du återigen (det är väl tredje gången) skjuta bloggarna i sank. Den onde Virtanen, den fule Cavling, elakingen Linna, felstavaren Per Svensson - alla ger du en nypa ovett. Det gör du ju helt rätt i. Jag är på din sida här. Vilka är dom att bre ut sig så jävulskt på webben? Jag håller med dig om att man lider när man läser deras helt ogenomtänkta skittexter som inte innehåller ett spår av eftertanke.
Det är ju precis som du skriver i din fina tvåspaltare på sidan 5 - hur i helvete kan Linna skriva något hon bara har känt, inte tänkt? Särskilt när du sitter där på en av de finaste tidningarna i universum och tänker så det knakar hela dagarna? Ska det vara tillåtet? Du tycker inte det. Jag tycker inte det. Man blir förbannad när man sitter här och tänker på denna skandal, denna nedsmutsning av journalistiken.
Men det är skönt att du har någonstans att breda ut dig på, Cronan. Nu tycker jag att du och vi alla andra som är på din sida i bloggkriget gör gemensam sak och sänker dom där äckliga och omdömeslösa bloggarna. Vi lyder Per Svenssons kommentar, som du skriver var ett av de "bästa och mest vältänkta inläggen i svensk kulturdebatt de senaste tre decennierna": vi slutar att läsa.
Bloggar är jävulens påfund, det tror jag att alla kan hålla med oss om. Se på Skugge. Hon har ju totalt gått ner sig i bloggträsket. Hon skiter uppenbart i ungarna för att sitta där och kasta ut dynga i cyberspace. Till vilken nytta? Det är, som du skriver, ändå bara lögner och krypskytte. Särskilt mot stackars dig. Du som aldrig gjort en fluga förnär.
Därför smärtar det mig särskilt när du skriver att Viggo lämnat ut din frus namn på sin blogg. Det är ju förihelvete fruktansvärt. Att du ens orkar jobba vidare i denna smutskampanj mot din familj är grymt starkt. Ditt psyke måste vara gjort av ren granit.
Så håll huvudet högt, Cronis. En dag visar det sig att du hade rätt och alla jävla felstavande bloggare fel.
Oj, vad jag längtar till den dagen. Då kan du stå och räcka långnäsa åt alla idioter som inte lyssnat.
Så stå pall. Kom ihåg att "DN" är en institution som aldrig kommer att försvinna och där är det du som är kung. Och finare tidning - eller redaktion (KULTUREN!) - finns ju inte.
Må bloggarna ruttna i helvetet när du firar dina framtida triumfer.
Och minns att du finns i mina tankar.
Högaktligen,
Din vän,
Lindberg-bloggen
Mejl-dementi?
Inlägg i dag:
"Du har fått en kommentar till inlägget: Vilt bråk på 30-årsfest i morse
Madde skrev:
ja, vad ska man säga. jag fick igår höra först efterfestarnas och sen alekks version av det inträffade. de liknade varandra lika mycket som ett blåbär och en banan. den här varianten förefaller vara en blåbär-bananyoggi. "
SVAR: Madde, först vill jag tacka för en kul fest. Men du ska nog tro på att Lindberg-bloggen rapporterar sakligt, sant, relevant och korrekt i frågan om bråket. "Efterfestarna" är, vad jag förstår, något av drägg. Särskilt den lille i John Lennon-glasögon som nog kan kategoriseras som "slyna".
Men stort tack för ditt inlägg.
Vänligast,
Lindberg-bloggen
"Du har fått en kommentar till inlägget: Vilt bråk på 30-årsfest i morse
Madde skrev:
ja, vad ska man säga. jag fick igår höra först efterfestarnas och sen alekks version av det inträffade. de liknade varandra lika mycket som ett blåbär och en banan. den här varianten förefaller vara en blåbär-bananyoggi. "
SVAR: Madde, först vill jag tacka för en kul fest. Men du ska nog tro på att Lindberg-bloggen rapporterar sakligt, sant, relevant och korrekt i frågan om bråket. "Efterfestarna" är, vad jag förstår, något av drägg. Särskilt den lille i John Lennon-glasögon som nog kan kategoriseras som "slyna".
Men stort tack för ditt inlägg.
Vänligast,
Lindberg-bloggen
Sommar är bäst på kollo
Nu är det sommar. Nu är det festival-tider.
Satt just med Jocke och vi var rörande överens: vi kommer aldrig aldrig aldrig låta våra barn åka på festival.
Jag var på Hultsfred en gång för typ fem år sedan och maken till dekadens har jag adrig varken tidigare eller förr skådat.
Barn ska vara på kollo på sommaren, det kunde vi också komma fram till. Kollo är guld för kids. Jag var på kollo i helgen och önskade att jag var barn igen så jag fick chansen att vara en sommar på kollo. Vilket sug jag fick. Regrediera mera.
Men festival - fy bubblan. När jag var på Hultsfred luktade hela campingområdet bajs. Avföring. Folk låg och spydde alternativt hånglade överallt. Det var vidrigt.
Samtidigt på kollot... Fotboll i solsken, bad vid bryggan, gemenskap i all sin sundaste prakt.
Finns det kollo för 30-åringar?
Satt just med Jocke och vi var rörande överens: vi kommer aldrig aldrig aldrig låta våra barn åka på festival.
Jag var på Hultsfred en gång för typ fem år sedan och maken till dekadens har jag adrig varken tidigare eller förr skådat.
Barn ska vara på kollo på sommaren, det kunde vi också komma fram till. Kollo är guld för kids. Jag var på kollo i helgen och önskade att jag var barn igen så jag fick chansen att vara en sommar på kollo. Vilket sug jag fick. Regrediera mera.
Men festival - fy bubblan. När jag var på Hultsfred luktade hela campingområdet bajs. Avföring. Folk låg och spydde alternativt hånglade överallt. Det var vidrigt.
Samtidigt på kollot... Fotboll i solsken, bad vid bryggan, gemenskap i all sin sundaste prakt.
Finns det kollo för 30-åringar?
Syster Jebsch flyttar in i huset, helgen
Lördag. Lindberg kommer hem efter att ha gått några ärenden.
Inne i lägenheten står Jobo - och Jebsch.
- Jag ska bara låna lite grejer av er. Jag behöver en stege. Och en lång bror, he he, säger Jebsch.
- Visst, säger jag.
Måndag. Lindberg är små-sjuk, ont i halsen. Hemma efter 30-årsfest.
Det piper i telefonen. SMS:
"Mäg o jag kör två fulla bilar fr Ljustris i em. Kan vi få bärhjälp av dig?"
Två timmar senare. Jag sover. Knackeliknack på dörren. Vem där?
Jebsch.
- Sover du? Kan du hjälpa till att bära några svintunga lådor, ett bord och massa annat? Vi har två smällfulla bilar härute som måste upp fem trappor. Stort tack.
- Jag är sjuk. Men visst, säger jag.
Inne i lägenheten står Jobo - och Jebsch.
- Jag ska bara låna lite grejer av er. Jag behöver en stege. Och en lång bror, he he, säger Jebsch.
- Visst, säger jag.
Måndag. Lindberg är små-sjuk, ont i halsen. Hemma efter 30-årsfest.
Det piper i telefonen. SMS:
"Mäg o jag kör två fulla bilar fr Ljustris i em. Kan vi få bärhjälp av dig?"
Två timmar senare. Jag sover. Knackeliknack på dörren. Vem där?
Jebsch.
- Sover du? Kan du hjälpa till att bära några svintunga lådor, ett bord och massa annat? Vi har två smällfulla bilar härute som måste upp fem trappor. Stort tack.
- Jag är sjuk. Men visst, säger jag.
Vilt bråk på 30-årsfest i morse
BARNENS Ö. Festen spårade ur - fullständigt.
Vid fem i morse utbröt ett våldsamt artistbråk på Madde och Jonjons 30-årsfest.
- Jobo och Katten var helt vansinniga och smockan hängde i luften, berättar ett vittne.
I går anordnade Madde och Jonjon en stor baluns på kollot Granviken på Barnens Ö utanför Norrtälje.
Ett 80-tal gäster firade grabbarnas 30-årsdag med grillmiddag, lekar (burken!) och dans på logen.
Flera personer, bland annat en naken Jonjon, avrundade festen med bastu och kallbad i den lilla idyllen i utkanten av Stockholms skärgård.
- Vi hade sketkul. Alla var på gott humör, även om dj:n var sällsynt usel, säger en av gästerna.
Men idyllen skulle snart bli ett rent helvete.
De allra flesta gästerna tackade värdparet för en trevlig kväll vid tre och gick därefter och lade sig i den så kallade "storstugan".
Alla var dock inte lika trötta.
Ett gäng på runt tio personer, flera av dem medlemmar i bandet Hans solo som var undergroundstora i slutet av 90-talet, bestämde sig vid fem för att ha efterfest - i storstugan.
De tog med sig en bandare och ett flak öl och satte sig i allrummet för att fortsätta firandet.
Ett tilltag som inte roade alla.
- Vi som låg och sov blev rätt pissed. Vad fan hade de där att göra, vi ville ju sova, säger en gäst som var placerad i storstugan.
Efter cirka fem minuter gick en kvinna vid namn Katten upp ur sin säng som låg i ett angränsande sovrum. Hon hade vaknat av allt stohej, fått nog och bad efterfesterna att dämpa sig.
- Jag var artig till en början. Men de vägrade lyssna och stirrade bara på mig, säger Katten.
När efterfestarna började hånflina och lät bandare stå på gick hon istället till våldsam attack. Hon började kalla efterfestarna för skällsord och gick till omotiverade personangrepp.
- Den där lilla slynan kallade mig ful och misslyckad. Hon var helt galen. Jag blev fan förbannad, säger en mycket kort man med brillor som ingick i gruppen "efterfestarna".
De avbröt dock inte festandet utan höjde istället volymen och bytte till populär ragga-musik.
Då rusade plötsligt gästen Jobo ur sitt rum. Skogstokig var bara förnamnet.
- Vad i helvete håller ni på med? Era respektlösa jävla idioter. Det här är en 30-årsfest inte nåt satans barnkalas för 12-åringar, skrek hon upprört och drog samtidigt ur bandspelarkontakten.
Nu utbröt tumult. Kattens pojkvän Al drog snabbt på sig jeansen och kom till Kattens försvar. Någon minut senare gick Lindberg, en mycket välkänd bloggare, in i matchen i sina fladdriga och slitna småkalsonger och avlöste sin sidekick Jobo.
En mycket kort efterfestare med brillor angrep Al och Lindberg. Smockan hängde i luften.
- Jag var övertygad om att han skulle försöka slå oss. Vi var coola, men han var helt vild och kallade tjejerna för slynor. Det är inte acceptabelt, även om man spelar trombon i ett band som var undergroundstort i slutet på 90-talet, säger Lindberg.
Ledaren till bandet gick dock emellan och förde bort brillormen.
Efterfesten var därmed slut och efterfestarna lommade ut ur huset med svansen mellan benen.
Men Katten ville hämnas. Hon passade på att låsa ytterdörren efter efterfestarna och ge dem samtliga "fingret" i fönstret.
- Barnsligt? Äh, det kändes skönt, säger Katten.
Tilltaget kostade dock henne än mer sömn eftersom upprörda eftersläntrare inte kunde komma in till sina sängar utan istället stod och bankade och skrek.
En kvinna vad namn Åsa Lempert blev så förbaskad att när hon väl kom in gick in till Lindberg och Jobo och gav dem en missriktad utskällning.
- Jag blev chockad. Hur hade hon mage att beskylla oss för detta? Jag bad henne stänga dörren och kallade henne vid sitt rätta namn: idiot, säger Lindberg.
Lindberg-bloggen har förgäves sökt Jonjon och Madde för en kommentar. Men enligt uppgift har incidenten inte polisanmälts.
- Äh, bängen, vad ska dom blanda sig i detta för? Verkar ju helt sjukt, säger en uppgiftslämnare till Lindberg-bloggen.
(TT-Lindberg-bloggen)
Vid fem i morse utbröt ett våldsamt artistbråk på Madde och Jonjons 30-årsfest.
- Jobo och Katten var helt vansinniga och smockan hängde i luften, berättar ett vittne.
I går anordnade Madde och Jonjon en stor baluns på kollot Granviken på Barnens Ö utanför Norrtälje.
Ett 80-tal gäster firade grabbarnas 30-årsdag med grillmiddag, lekar (burken!) och dans på logen.
Flera personer, bland annat en naken Jonjon, avrundade festen med bastu och kallbad i den lilla idyllen i utkanten av Stockholms skärgård.
- Vi hade sketkul. Alla var på gott humör, även om dj:n var sällsynt usel, säger en av gästerna.
Men idyllen skulle snart bli ett rent helvete.
De allra flesta gästerna tackade värdparet för en trevlig kväll vid tre och gick därefter och lade sig i den så kallade "storstugan".
Alla var dock inte lika trötta.
Ett gäng på runt tio personer, flera av dem medlemmar i bandet Hans solo som var undergroundstora i slutet av 90-talet, bestämde sig vid fem för att ha efterfest - i storstugan.
De tog med sig en bandare och ett flak öl och satte sig i allrummet för att fortsätta firandet.
Ett tilltag som inte roade alla.
- Vi som låg och sov blev rätt pissed. Vad fan hade de där att göra, vi ville ju sova, säger en gäst som var placerad i storstugan.
Efter cirka fem minuter gick en kvinna vid namn Katten upp ur sin säng som låg i ett angränsande sovrum. Hon hade vaknat av allt stohej, fått nog och bad efterfesterna att dämpa sig.
- Jag var artig till en början. Men de vägrade lyssna och stirrade bara på mig, säger Katten.
När efterfestarna började hånflina och lät bandare stå på gick hon istället till våldsam attack. Hon började kalla efterfestarna för skällsord och gick till omotiverade personangrepp.
- Den där lilla slynan kallade mig ful och misslyckad. Hon var helt galen. Jag blev fan förbannad, säger en mycket kort man med brillor som ingick i gruppen "efterfestarna".
De avbröt dock inte festandet utan höjde istället volymen och bytte till populär ragga-musik.
Då rusade plötsligt gästen Jobo ur sitt rum. Skogstokig var bara förnamnet.
- Vad i helvete håller ni på med? Era respektlösa jävla idioter. Det här är en 30-årsfest inte nåt satans barnkalas för 12-åringar, skrek hon upprört och drog samtidigt ur bandspelarkontakten.
Nu utbröt tumult. Kattens pojkvän Al drog snabbt på sig jeansen och kom till Kattens försvar. Någon minut senare gick Lindberg, en mycket välkänd bloggare, in i matchen i sina fladdriga och slitna småkalsonger och avlöste sin sidekick Jobo.
En mycket kort efterfestare med brillor angrep Al och Lindberg. Smockan hängde i luften.
- Jag var övertygad om att han skulle försöka slå oss. Vi var coola, men han var helt vild och kallade tjejerna för slynor. Det är inte acceptabelt, även om man spelar trombon i ett band som var undergroundstort i slutet på 90-talet, säger Lindberg.
Ledaren till bandet gick dock emellan och förde bort brillormen.
Efterfesten var därmed slut och efterfestarna lommade ut ur huset med svansen mellan benen.
Men Katten ville hämnas. Hon passade på att låsa ytterdörren efter efterfestarna och ge dem samtliga "fingret" i fönstret.
- Barnsligt? Äh, det kändes skönt, säger Katten.
Tilltaget kostade dock henne än mer sömn eftersom upprörda eftersläntrare inte kunde komma in till sina sängar utan istället stod och bankade och skrek.
En kvinna vad namn Åsa Lempert blev så förbaskad att när hon väl kom in gick in till Lindberg och Jobo och gav dem en missriktad utskällning.
- Jag blev chockad. Hur hade hon mage att beskylla oss för detta? Jag bad henne stänga dörren och kallade henne vid sitt rätta namn: idiot, säger Lindberg.
Lindberg-bloggen har förgäves sökt Jonjon och Madde för en kommentar. Men enligt uppgift har incidenten inte polisanmälts.
- Äh, bängen, vad ska dom blanda sig i detta för? Verkar ju helt sjukt, säger en uppgiftslämnare till Lindberg-bloggen.
(TT-Lindberg-bloggen)
Utflykt
Alla fyller 30 år i år. Jag menar verkligen alla.
Inom två veckor kommer jag att gå på exakt 349 stycken olika 30-årsfester. I kväll är det den 27 i ordningen.
Den äger rum på ett kollo. Två av mina bästa vänner har slagit sina 30årspåsar ihop och anordnar ett hejdundrande kalas på ett kollo. Om någon timmer åker vi dit, sen blir det fotboll, bad och grillning. Följt av middag, fest och dans utomhus. Sen sover alla över i barackerna.
Problemet är bara att det är snorkallt och regnigt. Och att jag och Jobo är sjuka. Jobo har varit sängliggande den senaste veckan med långa hostvarianter på nätterna och likt en sniper väntade hennes vidriga virus på att attackera mig tills jag hade något riktigt riktigt roligt famför mig.
Nu tycks varken espirotox eller c-vitamin hjälpa. Kanske vin?
Själv fyller jag the big three-o om ett par veckor. Men jag tar ICKE ansvar för den 350 festen. Nej, vi flyr hem till Bjurton, Biffen, Bjurremannen. I N.Y., N.Y.
Kanske kanske blir det kalas hos Letterman.
Det, mina vänner, tycker jag slår allt.
Inom två veckor kommer jag att gå på exakt 349 stycken olika 30-årsfester. I kväll är det den 27 i ordningen.
Den äger rum på ett kollo. Två av mina bästa vänner har slagit sina 30årspåsar ihop och anordnar ett hejdundrande kalas på ett kollo. Om någon timmer åker vi dit, sen blir det fotboll, bad och grillning. Följt av middag, fest och dans utomhus. Sen sover alla över i barackerna.
Problemet är bara att det är snorkallt och regnigt. Och att jag och Jobo är sjuka. Jobo har varit sängliggande den senaste veckan med långa hostvarianter på nätterna och likt en sniper väntade hennes vidriga virus på att attackera mig tills jag hade något riktigt riktigt roligt famför mig.
Nu tycks varken espirotox eller c-vitamin hjälpa. Kanske vin?
Själv fyller jag the big three-o om ett par veckor. Men jag tar ICKE ansvar för den 350 festen. Nej, vi flyr hem till Bjurton, Biffen, Bjurremannen. I N.Y., N.Y.
Kanske kanske blir det kalas hos Letterman.
Det, mina vänner, tycker jag slår allt.
Ternheim-spel
Anna Ternheim, "Shoreline", på Zätateve. Broder Daniels gamla dänga.
Jag ser henne på tv och vill bara skrika: Res på dig! Sluta titta ner i marken - du är med i tv!
Och sedan skriker jag det rätt mot tv:n. "Jag paratar med dig, titta på mig! Vad fan har du att vara så jävla ledsen för? Varför tittar du ner i backen så man bara ser din näsa som fyller upp hela rutan? Varför ska du vara så inåtihelvete pretto?".
Jag får inget svar.
Bara blickar från mina kollegor.
"Jag gillar att hon är pretto", säger Karin.
"Jag hatar det", säger jag.
"Dom där uttalandena summerar allt ni två står för", säger Virtanen.
Så min fråga - vad säger allt detta egentligen om mig?
Jag ser henne på tv och vill bara skrika: Res på dig! Sluta titta ner i marken - du är med i tv!
Och sedan skriker jag det rätt mot tv:n. "Jag paratar med dig, titta på mig! Vad fan har du att vara så jävla ledsen för? Varför tittar du ner i backen så man bara ser din näsa som fyller upp hela rutan? Varför ska du vara så inåtihelvete pretto?".
Jag får inget svar.
Bara blickar från mina kollegor.
"Jag gillar att hon är pretto", säger Karin.
"Jag hatar det", säger jag.
"Dom där uttalandena summerar allt ni två står för", säger Virtanen.
Så min fråga - vad säger allt detta egentligen om mig?
Blogg no 1
Ja, det är ju faktiskt Lindberg-bloggen.
Men mer då? tänker du. Vem ska guida mig i bloggdjungeln? Förutom Lindberg-bloggen, vilken blogg är det då man ska följa om man har ett stort intresse för kvalitets-bloggar?
Ta det lugnt.
Nummer två inom blogg är denna:
http://thefineartoflosing.blogspot.com/
Den ska ni läsa från början. Otroligt fascinerande läsning, kan jag lova. Extremt välskriven. Och för dig sporthatare - man behöver inte vara fotbollsintresserad för att tycka mycket kring Mats Hård.
Japp, från och med nu finns den också med på min eminenta länklista.
Men mer då? tänker du. Vem ska guida mig i bloggdjungeln? Förutom Lindberg-bloggen, vilken blogg är det då man ska följa om man har ett stort intresse för kvalitets-bloggar?
Ta det lugnt.
Nummer två inom blogg är denna:
http://thefineartoflosing.blogspot.com/
Den ska ni läsa från början. Otroligt fascinerande läsning, kan jag lova. Extremt välskriven. Och för dig sporthatare - man behöver inte vara fotbollsintresserad för att tycka mycket kring Mats Hård.
Japp, från och med nu finns den också med på min eminenta länklista.
MEJL
"Du har fått en kommentar till inlägget: Dagen då jag blev medlem i en kalsongklubb
Matko skrev:
Försäljare: 2 Lindberg: 0 ;) "
SVAR: Ja, Matko. Just det. Och du är vad jag kallar en jubelidiot. Jag gillar inte dig, och det blir knappast bättre av din sorgliga smajly.
Matko skrev:
Försäljare: 2 Lindberg: 0 ;) "
SVAR: Ja, Matko. Just det. Och du är vad jag kallar en jubelidiot. Jag gillar inte dig, och det blir knappast bättre av din sorgliga smajly.
Modeller
"Top Model 4", TV 3, i går. En av tjejerna svimmar på catwalken. Alla får panik och står helt stilla. Två personer reagerar instinktivt genom att öppna käften.
Modell 1: "Call an ambulance".
Modell 2: "Call the police".
Helt utan ironi. Det var mycket mycket roligt. Och säger väl rätt mycket om modeller...eller.
Modell 1: "Call an ambulance".
Modell 2: "Call the police".
Helt utan ironi. Det var mycket mycket roligt. Och säger väl rätt mycket om modeller...eller.
Dagen då jag blev medlem i en kalsongklubb
Det är sant. Jag är med i Front. Vi tror att denna klubb heter så. Definitivt inte Y-Front i alla fall. Men något ditåt. I morgon ska Front granskas i TV3. Programmet heter "Insider". Jag är Fronts allra senaste medlem.
Möjligen är det en satanskult som ligger bakom Front. I så fall - bra jobbat. I kväll fick ni en medlem till. Lindberg är numera en äkta frontare.
Men hur i alla stanskulter gick detta till? Ja, det gick på ett par sekunder men det låg många herrans timmar av ont planerande bakom kuppen.
Varje dag ringer det på min hemtelefon. Nästan alltid dagtid. Och nio gånger av tio är det en försäljare på andra sidan luren, redo att sälja på Lindberg de allra mest onödiga saker.
Jag är en svag människa, det vet dessa försäljare. Jag står förmodligen på deras allra grönaste lista. Under rubriken "De som köper allt - ring ring ring".
Jag tackade nyligen ja till både DN och Svenskan - trots att jag sa till båda försäljarna att jag inte var intresserad. Deras sweet talk hjälpte dock en hel del. Trodde att jag tjänade pengar. Och de skickade inbetalningskort innan jag sagt hej med dig.
Men tillbaka till Front. Den satanskulten har ringt hela veckan. Flera veckor faktiskt. Jag har inte varit hemma men vid ett flertal tillfällen har Jobo svarat. Hon har haft ett enda sätt att värja sig mot Fronts försäljningsargument: "Lindberg är inte hemma. Jag är inte Lindberg. Tyvärr."
Fronts affärsidé? Sälja kallingar på postorder. Typ. Jag vet inte exakt, men man prenumererar på fillisonger. De skickar ett par boxers i månaden, du betalar 49.90. Plus porto. Och administrativa kostnader. Och skatter, kanske, vad vet jag.
Jobo har alltså skjutit upp problemet. Tills ikväll. Jag talade i min mobiltelefon och Jobo tittade på tv när Front samlade trupperna och gick till attack.
Jag är fokuserad på mitt samtal men hör i bakgrunden hur Jobo får allt svårare att värja sig mot Satans argumentation.
"Är inte Lindberg där?"
Jobo kan inte ljuga.
"Joo..."
"Tror du inte att Lindberg vill ha ett par kalsonger gratis?"
"Jo, jag vet inte riktigt...Är det verkligen gratis?"
"Absolut. Du behöver bara säga ditt namn nu, jag sätter på en bandspelare och du upprepar det jag säger."
Tvekan. Jobo försöker få kontakt med mig, jag dissar.
"Säg ditt namn nu bara så får Lindberg kalsonger gratis".
Jobos sista försvar faller. Hon kan inte skylla på att Lindberg inte är hemma. För ett svagt ögonblick får hon för sig: "Ja, han kanske blir glad. Han behöver ju kalsonger. Och det är gratis".
Hon säger sitt namn. Lindberg är plötsligt med i en kalsong-klubb.
"Då skickar vi kalsongerna till er. Kostar bara 49.90."
"...va?"
"Ja, för portot. Sen får ni ringa ett nummer om ni inte längre vill få kalsonger på posten varje månad."
"Jaha...okej...hej då..."
Klick.
Front. Vilka fräcka jävlar. Satanskult med fjong i brallan.
Men så tio minuter senare och en skamsen Jobo har repat sig något, ja då visas trailern för morgondagens brottsunderhållning "Insider".
"Vi tar upp kalsongbluffen. Robert Aschberg konfronterar männen bakom Front".
Bra, på dom jävla satanshyllarna. Jag har redan tröttnat på att vara medlem i kalsongklubben.
Såvida dom inte är grymt sköna, förstås...
"Syster Jebsch flyttar in i huset", dag 2.
Samtal på eftermiddagen. Det är Jebsch.
- Jag är stressad, har mycket nu, säger jag.
- Vad gör du vid sju, passar det då?
- Okej, säger jag.
Samtal klockan sju. Jag har somnat hemma i sängen.
- Jag är försenad. Går det bra halv åtta?
- Visst, säger jag.
Knack på dörren 19.30.
- Kan vi köra nu?
Jag, nyvaken:
- Absolut. Vi kör.
Så konkar vi grejer tills svetten lackar...
Hon bor fem trappor upp, sa jag det? Jag bor två trappor upp.
Huset har ingen hiss. Snart kommer de tunga möblerna.
Men nu har jag fått tillbaka soffkuddarna. Syster Pini har lovat komma förbi med en tältsäng åt Jebsch.
Det tar sig, som flickan sa...
Lindberg vs Markoolio: K.O.
Tisdag. Poker night. Som att sno kola från barn? Bara plocka idioternas kulor?
Oj, var jag en fool...
Istället blev det battle of the titans, en kortfajt med best of the best of the best, sir!
Jees.
Efter en intressant föreläsning av en snubbe med snyggt skägg som skrivit Sveriges mest populära poker-handbok serverades en trevlig middag med runt 50 personer. Till höger om mig: föreläsaren "Skägget". Till vänster: en stoor kille med barnansikte. Han berättar att han är professionell spelare och snart ska till Vegas på poker-vm.
- En gång åkte jag dit med 40 dollar och tänkte vara där i en vecka. När jag åkte därifrån hade jag 60 000 dollar på fickan - sex månader senare, skrävlar han.
- Ska du verkligen vara med och spela med oss, frågar jag.
- Absolut. Men när det är de här reglerna med en så kort turnering kan någon med tur slå även mig, säger "Jättebabyn" och ler.
Jag säger inget mer till honom. På hela kvällen.
Till efterrätten släntrar den folkkäre artisten Markoolio in och hasar sig ner i en tom stol. Han äter ingen middag utan nöjer sig med en bira. Jag vet att hans pokerintresse är enormt, även han ska till poker-vm, det har stått i en stor tidning där jag jobbar.
- Jag spelar varje dag nu, minst ett par timmar, mest på nätet, hör jag honom berätta för någon.
Jaha. Också han ska spela. Proffs, han med. What the fuck is going on?
Dags att gå till borden.
Fem bord, åtta spelare vid varje. Turnering. 80 minuters spel, den med mest marker kvar går vidare till ett finalbord. Vinnaren där får vara med i en stor, riktig turnering.
Kaxig och enormt spelsugen går jag till bord tre, där jag genom lottning blivit placerad. Jag har plats ett.
Innan jag hunnit fram ser jag honom. "Jättebabyn". Plats två, bord tre. Jaha. Kul. Han har redan börjat trixa så där jobbigt proffsigt med markerna. Extremt irriterande.
Vidare vid mitt bord: Plats tre - en tjej med extrem lugg som verkar kunna detta med poker. Plats fyra - Maths Nilsson, nattchef på Aftonbladet. Lurig jävel. Plats fem - Markoolio (hmmm, nu har jag verkligen en chans). Plats sex - en brud utan någon som helst koll, ser lite ut som en panda. Plats sju - Felix Herngren. Som jag sett i svenska varianten av "Celebrity poker". Yes, superkul, verkligen. Plats åtta - Tabo. Jag har för mig att han heter så. Den där svarte killen i "Svart eller vitt" för drygt tio år sen och som ingen sett sen dess förutom på några kändisjippon.
Spelet börjar. Jag tar det grymt lugnt. Vill inte åka direkt mot dessa giganter. Lägger mig när korten inte håller. Panda-tjejen har noll koll och gör att varje deal tar extremt lång tid. Det är limit-spel, senare ska no limit införas. Jag avvaktar så länge.
"Jättebabyn" inleder som förväntat. Bluffar bort de mindre bevandrade och tar hem ett par stora pottar.
Jag börjar spela lite aggresivare. Kör en bluff mot Felix. Han tittar på mig. Jag ler, ser honom som en vriden Dan Bäckman utan manchesterkavajen. Han ser rolig ut. Som en räv. En ost. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det.
Men han stirrar helt allvarligt tillbaka på mig.
- Du ler, säger han.
- Ja, säger jag.
Han tittar tio sekunder till. Sen lägger han sig.
Okej, nu är jag med i matchen. He he. Tönt. Jag tar dig alla dagar i veckan.
Spelet går vidare. Nu är det no-limit.
Nybörjaren Tabo spelar bort sig fullständigt. Plötsligt går han all in på skitkort, toskar och tar hem den djupt förnedrande jumboplatsen genom att vara den förste att åka ut - av alla bord.
"Det lär dröja innan jag ser dig igen" hinner jag tänka innan spelet fortsätter.
Markoolio spelar försiktigt men förlorar de pottar han satsar på. Jag bygger upp en angenäm liten kassa.
"Luggen" åker ut efter en all in mot Felix. Maths faller tungt och får lämna bordet. Panda-tjejen lyckas på något sätt hålla sig kvar. Plötsligt utbrister hon:
"Vaddå, får man använda sig av korten på bordet?"
Ehhh.
När hon väl insett detta - ja då åker hon ut. Så kan det gå.
Kvar är jag, Jättebabyn, Markoolio och Felix. Jag får en skön hand och är nära stege. Alla backar utom Markoolio. Han höjer. Showdown. Come on you mother-fuckers.
- Nu, Lindberg, är du nervis, säger han.
Jag säger inget. Detta är fan prestige.
Fjärde kortet vänds. Ingen stege för mig. Men aldrig att jag ger mig. Han går all in. Jag synar. Vi vänder på korten. Han ser att han leder, jag känner att jag ska få en sexa.
Sista kortet. Spänningen enorm. Från andra bord kommer folk för att se hur detta drama ska sluta.
Kortet vänds. Det sista. Klöver sex.
Ridå. För Marko. Lindberg - Markoolio: Knock out!
Han är dock stor, tar i hand och lommar iväg.
He he. "Lycka till i Vegas, sucker", tänker jag. "Jag tar dig alla dagar i veckan".
- Tack, vi ses, säger jag.
Five down, two to go. Jag, Babyface, Felix. Vi har ungefär lika många marker.
Men tiden börjar ta slut. Plötsligt bara två minuter. Vi vet att vinnaren vid bordet tar med sig sina marker till nästa bord och gör en gentlemens agreement. Alla går all in på nästa giv.
Okidoki. Turen avgör.
Jag får en skithand. Ingenting. Felix får par i knektar. Jättebabyn har ingenting.
Felix vinner och får alla våra marker. Grattis. Satan, vad surt.
Mentidigare - vilken seger. Sorry Marko, men jävlar vad jag spöade dig. Pokerlirarn.
Ge mig dina pengar så drar jag till Vegas i ditt ställe. Det skulle du tjäna på.
Hur det gick för Felix i finalen vet jag inte. Men jag är säker på att det gick bra, han var en utmärktpokerspelare.
Men Felix, mina bluffar kommer du aldrig att kunna se igenom. Och jag tar dig alla dagar i veckan.
Utom tisdagar.